Sanna Löfgren/Sanna Abu Hamde är en engagerad specialpedagog som får barn med inlärningssvårigheter i Stockholmsförort att läsa och skriva. Hennes två söner lever som deras antiauktoritära mamma lär. De er 100% lojala. Sanna föddes i Nablus Palestina 1985 under första intifadan (palestinska upproret), hennes tidiga barndom var hård och otrygg. Sannas fars familj (pappa idag 78 år) drevs på flykt från sin by nära Jaffa 1948 (Nakba) tillsammans med 750.000 andra palestinier. Sannas mor och far bodde I ett tältläger nära antika Tel Balata fram till 1956. Sannas familj lämnade Nablus och Palestina 1989 då hon var fyra år och hamnade i Visby på Gotland, där far blev "korvgubben i Visby" med två grillkiosker på central plats i stan. Varannan sommar åkte familjen till sina släktingar i badparadiset Gaza, där ena onkeln ägde en godisfabrik. "The Candy Kingdom" Under det år vi filmar dör de flesta släktingar i Gaza. Filmen följer förstörelsen av Gaza från 2023 - 2024, de kulturella minnesmärken, skolorna, universiteten, sjukhusen. Hur går det för Sanna under tiden?

Öppet brev från regissören Maj Wechselmann:

Härmed en inbjudan till visning av filmen ”Sanna från Nablus” på Elektra Bio söndag den 19 februari klockan 18.00

Jag heter Maj Wechselmann och har gjort filmen, jag är en av de sista överlevarna från räddningsaktionen för de danska judarna 1943.

Filmen är en dokumentär som handlar om palestinskan Sanna Löfgren/Sanna Abu Hamde, en engagerad specialpedagog som får barn med inlärningssvårigheter att läsa och skriva. Hon har just debuterat med boken ”Fisdom om fjärtar”, en fin och rolig bok i bästa svenska barnbokstradition.
Jag har följt henne ett år, medan hon hela tiden tappert fortsätter att få svagare barn att prestera och får sina egna barn att trivas och uppfinna.
Samtidigt dör hennes familj i Gaza och Gaza förstörs i grunden.

Denna film handlar om det jag själv har varit med om: förföljelsen av en etnisk minoritet.
Som spädbarn kom jag över Öresund i en fiskarbåt oktober 1943. (3 oktober 1943) Det fanns gods skäl för att mina medresenärer ville strypa mig. Jag hade fått sömnmedel, men skrek så att vi hade kunnat bli upptäckta. I så fall hade vi hamnat i koncentrationsläger.

Idag finns det 5 miljoner palestinier På Västbanken och i Gaza som förföljs och trakasseras, dödas. 2004 bodde jag hos en palestinsk bonde, som jag fått kontakt med genom Christian Peacemakers, så jag har sett det själv.
De är på tiden att vi börjar fundera. Vill vi göra en insats för att förhindra att fler palestinier dödas? Palestinier är som israeler människor. De flesta önskar som vi inte annat än fred.

Jag hoppas att ni som bor i Västerås har tid att komma även om det här kommer med så kort varsel.

Hälsningar
Maj Wechselmann