En pjäs om att vara väldigt liten.. men ändå inte minst. I skogen där Dim bor finns det massor att upptäcka. Dim tittar uppåt, på barnen som leker, och missar just därför att det finns en liten, liten krumelur som också tittar uppåt. Uppåt på Dim.

I skogen bor den pyttelilla figuren Dim som lever alldeles ensam bland kottar, blad och bär. Dims längtan efter att bli sedd är stor och därför är blicken ständigt riktad uppåt, mot de stora barnen som leker i skogen. Han är beredd att göra vadsomhelst för dem.

– Men visste du att allra längst där nere bor det en figur som heter Dim? Han är som du och jag, fast mycket mindre. Så liten att han undrar om han finns.