När Lykke och Kristian får sitt andra barn uteblir den förväntade glädjen och kärleken. I stället lägger sig förlossningsdepressionen som en dimma över livet och trots att Lykke gör allt man ska - tar hand om barnen, hemmet och djuren på gården där familjen bor - blir vardagen allt svårare. Det som utifrån ser fungerande ut rymmer en tilltagande ensamhet, en kamp för att knyta an och en växande känsla av otillräcklighet. Filmen skildrar postpartumtiden med ett realistiskt och personligt tilltal och vill synliggöra erfarenheter som alltför ofta förblir tysta. Den första tiden med barn omges gärna av romantiska föreställningar, men för många ser verkligheten annorlunda ut - präglad av nedstämdhet, ångest och skam, samtidigt som omgivningen förväntar sig lycka.